BloggPosted by Sebastian Andersson Tue, July 28, 2009 10:18:22Nu har jag äntligen bosatt mig i Sveg, byn som gud glömde, mitt ute i ingestans, världens ände känns det som när man tar sig hit, men va gör väl det? Jag har ju min babe som lyser upp allt för mig och gör mitt liv till guld här uppe ändå. Sjävklart har jag förutom Sandra tagits emot jättebra av hennes vänner och framförallt hennes familj, de har gjort att det har känts så naturligt att flytta hit och trivas, jag kände mig nästintill hemma så fort jag satte min fot i Sveg.
Har nyligen varit i tuklandet borta i atlanten eller vad nu i helsikte det var. En mycket trevlig resa med i stortsett hela släkten dvs 20 pers, en resa som sent kommer glömmas då jag tycker min släkt är helt fantastiskt rolig och har grymt skoj med dem, dock blev jag inte jätteimpad av turkiet vilket förmodligen gör att det var första och sista gånger jag var där.
När jag äntligen efter många dagars längtan kom hem till Sveg och satte min fot i lägenhet och insåg att, fan det ser ut som någon bor här. Fortsätter min vandring in i lägenheten och inser att Sandra med familj har piffat upp lägenheten med gardiner, kuddar, soffbord, dukar, burkar, tavlor u name it. Gissa om jag blev exhalterad? Sprang runt som ett litet barn på julafton och kollade på alla nya grejer. Så nu känns det verkligen att jag bor här och jag trivs redigt najs.
Nu i efterhand kan man undra vad jag använde för karta och kompass för att pricka in sveriges bästa flickvän och på köpet få en helt fantastisk extra familj :). Ibland har man allt bra tur ;).
Risk it for the biscuit lönar sig ibland..
Peace
BloggPosted by Sebastian Andersson Mon, June 01, 2009 14:10:01Precis, än en gång snor jag ett utryck, fras,
expression så att säga från min farbror, "Risk it for the biscuit" är vad jag precis
nu har bestämt mig för att göra. Jag har grubblat, tänkt, grubblat och tänkt,
när det till slut inte gick att tänka längre kände jag att
- Äh, va fan, varför tänka? det är bara att
göra och se vart det leder.
Det jag har funderat över är vad jag ska göra
härnäst, vart mitt liv ska ta vägen det närmsta. Det jag bestämt mig för nu är
att driva HappyFejs Design vidare till 120 %, och redan med en gång efter beslutet
för några veckor sen satte det av i en brutal fart och jag har haft jobb med
diverse webbsidor sen dess. Att jag tog just det beslutet var väl ganska lätt,
det är min framtid och det enda jag känner att jag är sugen på att göra resten
av livet.
Det andra beslutet jag tagit som förmodligen
är mer chockande är en kommande flytt. Eftersom jag hittat "the love"
under vintern så har även det varit en tung tankeprocess nu när jobbet här uppe
snart är slut, och jag egentligen skulle åkt 60 mil neråt i landet till uhamn
och lämnat det jag funnit kvar här uppe. Därför har beslutet blivit att bosätta
mig i byn, hålan Sveg ett tag fram över. Självklart kommer jag åka hem en del
framöver också då jag saknar vissa saker hemma, saker som jag inte vill
förlora, saker som betyder alldeles för mycket för att lämna bakom sig. Sen
självklart eftersom Sveg enligt min kära mentor Klas, kortfattat är Byn som gud
glömde, satan hatade och som staten köpte, så hoppas jag inte det blir något
längre uppehåll här innan man drar vidare mot nya vyer och happenings. Men vad
gör man inte för kärleken ibland ;) ?
Och sammanfattning av det här korta men
informerande inlägget är då att jag fortfarande är kvar i min bergodalbana men
denna gång så har vagnen jag sitter i stannat på högsta punkten av banan vilket
jag bara njuter av, I can tell you, utsikten här uppifrån är underbar ;).
Nu vet ni vart ni ska semestra i sommar :)
Tjing
BloggPosted by Sebastian Andersson Mon, March 09, 2009 00:39:07Jag skapade förövrigt en blogg häromdagen, där vi som jobbar på storhogna lägger in kommentarer och tabbar vi bidrar med under denna säsong. Kika gärna in för att få er ett gott skratt :)
snowmoments.happyfejs.seTjing
BloggPosted by Sebastian Andersson Mon, March 09, 2009 00:37:00Har de senaste dagarna funderat på vad jag ska göra med mitt liv härnäst. Säsongen här uppe är snart slut även fast jag kommer vara kvar ett bra tag till. Jag har nämligen bestämt mig för att stanna tills midsommar. Att säsongen slutar redan i slutet av april och det leder till att de flesta åker hem och återgår till ett liv hemma eller ett annat säsongsarbete får mig att känna lite ångest och vemod. Tiden här uppe har gått så Jävla snabbt och man har kommit riktigt nära många människor här uppe och det är svårt att inse att man snart kommer skiljas åt. Förhoppningsvis kommer man väl fortsätta hålla kontakten med de man kommit närmast, men ändå, det kommer aldrig bli samma sak.
Samtidigt känner jag att man bara ska ta det som de kommer och gilla läget för vad det är nu och skita i vad som kommer hända sen. Dock så har jag redan nu börjat fundera på vad jag ska göra efter midsommar när allt förmodligen återgår till det vanliga där hemma. Jag är ganska sugen på att åka till Australien för att se nått nytt och testa på nya saker då jag inser att jag mått så fruktansvärt bra här uppe av att testa på nya saker. Men samtidigt funderar jag på att köra ännu en säsong här uppe, men då åka upp redan i september för att se vad som händer på försäsongen, förhoppningsvis har jag då nästa år en ädlare position och mer ansvar på hotellet än vad jag har idag. Jag kan inte säga att jag inte har nått bra jobb idag, för det har jag verkligen, men jag känner att ända sättet att lära mig mer och utvecklas mer från den nivån jag är på idag är att ta barchefstjänsten.
Men hur mycket är det värt att offra och förlora för att vinna? Jag har massa där hemma som jag kan förlora, men förmodligen få tillbaka i framtiden. Är det en chans man ska ta? Åka ifrån det man har och riskera att förlora det för att må bra här uppe?
Som jag känner nu så vill jag åka hit nästa säsong och hösten därpå dra till Australien, när den planen väl är genomfört så har det gått ca tre år från och med nu tills jag är hemma igen. En annan tanke är att dra till Australien med en gång och lära mig nya saker direkt istället för att stå kvar och karva här uppe. Eller ska jag helt enkelt bestämma mig för vad jag vill göra resten av livet och satsa fullt ut på det?
Det är en svårt fråga som kommer ta lång tid att svara på, om jag ens kommer kunna svara på det förens det är gjort.
Det är många år kvar tills den dagen då jag går i pension, och jag känner lite att det kanske är värt att bara göra det man känner för idag och testa på nya saker, och börja bli seriös om några år.
För erfarenheter att lägga i bagaget kan man aldrig få för mycket av, och det är nu jag har chansen till att skaffa dem, före jag har stadgat mig för hårt i nått jag ska göra i framtiden.
Svåra frågor, komplicerade svar.
En summering av detta kan väl vara att man ska göra det man känner för, för stunden och det som känns bäst längst ner i magen. Vilket val man än tar så kommer det alltid lösa sig, det måste lösa sig, på ett eller annat sätt, finns inte så många andra alternativ.
Tjing
BloggPosted by Sebastian Andersson Tue, January 13, 2009 16:46:21Måste man brytas ner för att kunna stärkas eller kan man stärkas utan motgång? Enligt mig är det väl till viss del så att man stärks i självförtroendet utåt om man inte har motgångar jämt och ständigt. Utsätts man dock för motgångar, problem och svårigheter titt som tätt så stärks man nått fruktansvärt inombords efter att ha lyckats forsera mur efter mur med en lärdom inpräntad i huvet och lite grus på näthinnan. Om man tidigt i livet gått in i vuxenvärlden och fått ta mycket skit och mycket törnar så kan jag garantera att man kommer klara resten av livet så mycket lättare än de flesta som tar klivet från skolan till arbetslöshet och efter ett tag förhoppningsvis jobb. Självklart får motgångarna inte gå till en överdrift så man blir helt psykiskt nedbruten så bägaren tippar över och man istället för att bli framgångsrik utvecklas till ett kolli som ser sig själv som en värdelös sliten kratta.
Anledningen till att jag skriver om detta är för att jag känt av allt detta ganska kraftigt på flera olika håll. De som är ganska nya i arbetslivet och utsätts för en sån pass hög press som det faktiskt är på ett säsongsjobb börjar se ganska trötta och nedbrutna ut, många gråter i smyg och längtar hem, en del har redan lämnat allt och åkt hem, vissa löser problemet genom att lägga över alla problem på andra, tappa humöret och bli arga och stiffa.
Dock har jag och några av mina nyfunna vänner här uppe haft en del duster och diskussioner de senaste dagarna då jag tycker det är fruktansvärt onödigt att lacka ur och stå och skälla rakt upp och ner. Nya uttrycket här uppe har därför blivit "ta allt med en nypa salt", eller "ta allt med en skopa grus". Jag vet själv hur svårt det är att lacka ur på saker väldigt lätt när man känner att man bara är allmänt trött på allt, men har på senare tid märkt att det fan inte leder nån vart att krossa kindtänderna mot varandra och toucha nederläppen i knäna och slänga ur sig helt korkade ord. Allt blir så mycket roligare och lättare om man ser allt från den ljusa sidan, har märkt att det är så mycket skönare att säga "fine, så här är det och det är bara att gilla läget" istället för "!&%"()#))")(#===". Mitt motto som min fabror gav mig har följt med mig sen 15 års åldern och jag försöker ha det i åtanke för det mesta, det lyder som tidigare nämt "Det är bara gilla läget!".
Faktum är att självklart har jag tyckt saker varit jobbiga hör uppe, men nu efter när allt bara glider på så känner jag mig jävligt bra inombords som istället för att ändra på mig till allas belåtenhet fortfarande är mig själv och gillar läget. And I will tell you, allt detta har lett till att jag mår redigt najs och bara älskar läget.
Tänk på det nästa gång ni blir upprörda över nått, det är som det är och det är bara att gilla läget. Självklart ska man ha åsikter och tankar om saker och ting annars kommer aldrig nånting att förbättras, men man kan lägga fram det på ett snyggt sätt och le åt alla loosers i smyg som inte fattar bättre och lyssnar, förverkligar och gillar din grymma idé och istället är tråk och konservativ..
Gilla läget och be happy, cause every little thing is gonna be alright ;)..
Tjing
BloggPosted by Sebastian Andersson Sat, January 10, 2009 13:35:37Jag har tidigare förklarar mitt liv det senaste som en färd i bergodalbanan, har den senaste tiden bytt attraktion till uppskjutet. Jag kände att nått var tvunget till att hända för att jag skulle få tillbaka motivationen som så länge har varit borta. Som du kanske vet bestämde jag mig därför för att lämna min kära hemstad Ulricehamn för att vidga mina vyer norröver. Jag tackade ja till ett jobb i vemdalen där jag nu ska bo och jobba tills i början av maj. Att åka hit var nått av det bästa jag gjort för att må bra på mycket länge, redan första dagen kände jag hur tryckluften laddades i uppskjutet för att väldigt snart åka iväg med sjudundrande fart mot skyarna. Imorrn har jag varit här i fyra veckor, det betyder även över jul och nyår, trotts detta har jag inte längtat hem 2 sekunder, allt har varit som en dans på rosor i jämförelse med hemma. Förutom att det har varit väldigt mycket jobb nu det senaste då det precis varit högsäsong över lovet så händer det saker precis hela tiden, detta är även en ursäkt till mitt slakande och slöande i bloggandet ;).
Första veckan gick ut på att inhalera vemdalsluften och tempot som råder här uppe, lära känna alla nya människor och må allmänt bra. Det har varit kick-offer, skidåkning, skoteråkning, festande, tripper till Östersund, bastuafterskier och en hel hög med skrattande, mysande och god mat. Efter första veckan drog jobbet igång på riktigt och man jobbade i princip dygnet runt under två veckor, nu är det slappt igen och högen med erfarenheter växer snabbt.
Förutom allt roligt som händer så har jag lärt mig nått fruktansvärt mycket nytt på jobbet. Stället jag jobbar på är ett högklassigt högfjällshotell och spa som besöks av de som är sugna på att punga ut 40 lök för en veckas boende på hotellet. Utöver detta har de en hotellräkning på minst 20 000 när de checkar ut efter allt drickande.
Detta betyder att det har varit en stor omställning från alla vodka redbulls och jägerdrickande på pluto till margarita's och dry martini's, men lärdom och erfarenheter kan man aldrig få för mycket av.
Nu känner jag att jag brutit lite mot min röda tråd på denna blogg när jag skrivit om vad jag ägnat mig åt, det betyder att jag måste rätta till detta genom att filosofera lite om ändringar i livet eller nått annat spännande.
Som jag har skrivit i tidigare inlägg så tror jag många människor däribland jag får motivationsbrist av att inte lära sig nya saker. Att gå runt med samma kunskap hela tiden leder till att man känner sig värdelös och oviktig då man skulle kunna göra allt ännu bättre än vad man gör det, det betyder inte att man är dålig på det man gör utan att man själv känner sig dålig för att man inte tycker de bra saker man gör är lika coola precis som när man lärde sig det. Denna resa har gett mig väldigt mycket kunskap om saker och ting, dels social kunskap, barkunskap, geografiska kunskaper osv osv, kan rabbla hur mycket som helst. Allt detta har lett till att jag mår bättre både psykiskt och fysiskt, det har även lett till att jag fått tillbaka motivationen till att jobba med hemsidorna vilket jag är oerhört glad för, det i sin tur har gett mig motivation till att lära mig mig nya saker på webfronten.
Kort och gott, livet leker
Tjing
BloggPosted by Sebastian Andersson Mon, December 01, 2008 14:43:28Bergodalbana är vad livet är just nu och har varit i princip hela 2008. Har den senaste tiden varit jävligt nere till för ca 1,5 vecka sen, då gick livet in i en backe, uppför eller nerför, det beror på hur man ser det. Allt blev iaf väldigt mycket bättre och det känns som allting funkar igen. Största delen av denna förändring beror på allt stressande hit och dit, har haft fullt upp 24/7 det senaste och det är grymt roligt. Att hela tiden ha stress och press på sig, att hela tiden ha en deadline hängande över sig. Motivationen kommer tillbaka med en gång och man känner sig så fruktansvärt levande, den känslan när man hunnit med allt man planerat och fixat en deadline är så givande och man kan känna sig redigt stolt över sig själv.
Alla dessa händelser har lett till en hel hög med glädje, en viss del trötthet, en hög med erbjudanden, men det jag har fått mest av de senaste är en hel hög med erfarenheter och upplevelser att bära med mig i livet. När allt var piss och dåligt kände jag att jag var tvungen att tänka till. Jag konstaterade ganska snabbt hur dum jag egentligen var och insåg hur blind och korkad jag egentligen var så var det precis som jag öppnade samma lattjolajban låda som jag en gång i tiden när jag mådde som bäst sparade allt roligt i. När jag tog upp denna inbillade låda och kände lukten av möjligheter blev jag fruktansvärt sporrad att göra saker, blev taggad till att göra mitt bästa och hinna med så mycket som möjligt på så kort tid som möjligt och inte ge mig förens det är färdigt till utsatt tid. Som jag skrev i ett av mina tidigare inlägg så är den gamla Sebastian tillbaka och jag tror alla trivs väldigt mycket bättre med det.
Sammanfattning och slutpoäng av detta inlägget då. Ta vara på den tiden i livet du tycker mest om och försök sträva efter att ha det så i framtiden också. Känner du att du börjar må dåligt och allt börjar gå utför så sätt dig ner och tänk över situationen, vad är det som har ändrats sen den tiden då allt gick bra, vad är skillnaderna. För jag lovar, det finns ingen bättre känsla än att känna pirret i magen när allt släpper och livet blir en dans på rosor.
Återigen så vill jag tacka alla som ger mig möjligheten till att utvecklas och göra det jag tycker om, ni är grymma.
Tjing
BloggPosted by Sebastian Andersson Wed, November 19, 2008 21:05:17Måste man alltid gå ner sig för tråkiga saker som händer i ens liv? Jag trodde det fram tills idag när jag verkligen tänkte till. Händer nånting som man mår väldigt dåligt över så behandlar alla människor det olika. Jag ska inte gå in i detalj på vad som hänt men jag har behandlat det jävligt dåligt, jag har varit nästintill förstörd vilket har gjort att jag sagt saker jag inte borde säga och varit ganska taskig, många saker står jag fortfarande för, men många saker flög ur mig i ren ilska. Satt dock idag och tänkte över allt. Varför kan man inte bara vara glad och gå vidare med sin stolthet i behåll istället för att gå och må dåligt över allt som hänt plus att att man även förlorat sin stolthet?
När jag insåg detta bad jag personen i fråga om ursäkt men förväntade mig inte att få en, dock så vet jag nu själv att jag kan gå vidare och veta att jag bett om ursält för det. Jag vet att jag är bättre än detta och det kommer inte vara jag som förlorar på detta i längden. Därför mår jag nu ganska bra över allt som hänt och ser en ljus framtid och nästan längtar efter allt som ska hända.
Många saker har jag redan planerat in och många saker hänger fortfarande i luften. En sak vet jag dock säkert och det är att det kommer bli ett händelserikt 2009 och ett spännande slut på 2008 med en hög nya upplevelser att lägga i bagaget.
Jag insåg idag att istället för att gå ner mig ännu mer så är det bättre att vara glad över det jag har och det som finns tillgängligt för mig. Att bara ta allt som det kommer och inte tveka till att göra saker för att man är låst till nått hemma.
Insåg även att allt detta dåliga har lett till väldigt mycket bra saker och en hög med erfarenheter extra som jag kommer ta med mig i livet.
Ni som ser mig på stan kan räkna med att se mig med högt huvud och ett leénde på läpparna, den gammla Sebastian är nämligen tillbaka och förhoppningsvis är han här för att stanna och hoppas att alla är glada för det.
Gör inte samma misstag som jag och skita ner er själva för nått som inte leder till nått bra, gå vidare i livet i stället med värdigheten i behåll, det kommer gynna er i längden.
Nu har jag gjort en bekännelse och kan därför gå vidare från allt detta medans värdigheten fortfarande finns kvar.
Tack alla som finns i min närhet, nästa år rockar vi 2009 till ett grymt år.
Tjing
